Hej!
Idag är första dagen jag sover ensam i nya lägenheten.. Att jag sovit ensam innan jag flyttade ut känns inte alls så jobbigt som det gör nu. Då var jag ändå "hemma". Känner mig inte hemma här alls. Känns påtvingat, ensamt, jobbigt. Gick bra nu då en vän bott här sen dag 1 men nu är jag själv... Efter 6 år vet jag inte hur jag ska vara ensam. Kanske hade det känts bättre om jag var i en lgh som är min mer än 2 månader... Lever i kartonger nu, inte värt att packa upp. Är rätt deppig idag, känns väldigt tungt. Känner mig så himla vilsen med allt som hänt och händer. Vilsen, ensam och förvirrad. Och ingen förstår liksom, alls bara tycker att jag ska vara glad och lycklig. Men det är jag inte. Är sjukt ledsen men gråter inte hela tiden bara. Känner mig så tom.. Ett jobb och ett eget hem hade suttit fint nu. Att bara drivs runt här är inte alls bra för mitt psyke, grubblar för mkt över saker och ting. Suck..

Nu var det ungefär en vecka sedan sist. Runt dag 10 eller 11 så började den värsta ångesten släppa något. Jag slutade faktiskt gråta precis då sista gången jag skrev och jag har liksom hittat på saker varje dag och varit ute och bara aktiverat mig. Men sova gör jag i stort sett inte och äta går inte så jättebra heller.. Jag snittar kanske 4-5 timmar per natt och då vaknar jag minst en gång i timmen. Hursomhelst så har jag faktiskt haft en kul vecka och verkligen "levt livet" eller hur man säger. Men idag är jag så otroligt trött och känner av sömnbristen och ja, tårarna kom för en kort sekund och jag ringde faktiskt J. Kändes skönt att få prata lite, inte om något speciellt men att bara prata. Låtsas att allt är vad det brukade vara i några minuter.. Tror också att jag kände av ledsamheten idag då jag ska skriva på till lägenheten jag ska flytta till, allt blir liksom verkligt nu. Så i alla fall, idag ska jag faktiskt inte göra någonting mer än att skriva kontrakt. Jag ska bara vara hemma, titta på film och dricka cola zero som jag är halvt beroende av haha. Bara ta det lugnt och vila. 

Just det! Dagens stora feta plus, ja för ett sånt finns idag! Jag har blivit med iphone! Iphone 5S guld :)

Missade visst dag 8 igår. Den spenderades i ångest och tårar som de tidigare dagarna. Han ringer och så men samtidigt vet jag ju att han kanske ringer mig pga dåligt samvete/jag är i hans lägenhet men henne ringer han för att han vill vara med henne. Jag tror att jag börjar komma in i det här med att vara ensam lite mer nu men den stora smällen kommer komma när jag flyttat ut. För då finns det inget mer av det jag trodde var mitt liv kvar. Inget. Jag vet fortfarande inte hur det är meningen att jag ska gå vidare? Jag älskar ju honom. Jag vill vara med honom! Och han vill vara med någon annan. I en månad har vi sovit ihop, haft sex, kramats, hållt hand, kyssts...och hela tiden har han tänkt PÅ NÅGON ANNAN! Och sen säger han 'det kanske inte funkar med henne, då kan det kanske bli vi igen. Om du inte känner det så är det du som stänger dörren för den möjligheten'. Alltså ursäkta? Är det allt jag betyder för dig efter den här tiden? Ett värde av en reservdel? Medan du betyder hela världen för mig? Jag är ingens andrahandsval.
Jag kan inte ens beskriva hur jag känner. Tänk dig människan som betyder mest för dig i hela världen, tänk dig att den människan inte vill ha dig mer. Tänk dig att du inte är viktig för den människan mer. För det är någon annan som är mer värd än du. Jag vet inte. Jag förstår inte. Jag begriper inte HUR jag ska gå vidare. HUR? Det blir INTE lättare för varje dag, det blir SVÅRARE! Jag är livrädd för dagen jag ska flytta ut för då har jag verkligen svart på vitt förlorat ALLT! Hela mitt liv! Det jag andas. Allt.

Gråtit mycket, pratat ett par timmar i telefon. Det finns en annan tjej med i bilden. Intresset för henne väcktes ute en kväll för drygt en månad sen och då intresset inte svalnat så gjorde han slut med mig. Han säger att ingen fysisk otrohet har skett. Jag orkar inte misstro så jag väljer att tro på det. Det var väldigt jobbigt att höra om henne men jag misstänkte ju det. Skönt att ha fått en anledning till slutet även om mitt hjärta är krossat och bitarna nu har smulats sönder. Jag är inte arg. Sånt här händer. Folk gör slut, folk träffar andra. Jag är verkligen inte arg. Även om det var fel att ha kontakt med henne så är det inte fel att göra slut eller fel att bli intresserad av någon annan. Så arg är jag inte. Bara ledsen och olycklig. Oerhört ledsen.

Jag har ingen lust att prata om detta så inga frågor eller kommentarer tack. Har ändå inga direkta detaljer.. Och dessutom finns det ingenting att säga om saken. Jag vill inte tänka på det mer än jag lär göra i min ensamhet ändå.

You know I gave you the world
You had me in the palm of your hand So why your love went away
I just can't seem to understand Thought it was me and you babe
Me and you until the end
But I guess I was wrong

Don't want to think about it
Don't want to talk about it
I'm just so sick about it
Can't believe it's ending this way
Just so confused about it
Feeling the blues about it
I just can't do without ya
Tell me is this fair?

Is this the way it's really going down? Is this how we say goodbye? Should've known better when you came around
That you were gonna make me cry
It's breaking my heart to watch you run around
'Cause I know that you're living a lie That's okay baby 'cause in time you will find...

What goes around, goes around, goes around Comes all the way back around What goes around, goes around, goes around Comes all the way back around What goes around, goes around, goes around Comes all the way back around What goes around, goes around, goes around Comes all the way back around

Now, I remember everything that you claimed
You said that you were moving on now
And maybe I should do the same Funny thing about that is
I was ready to give you my name Thought it was me and you, babe
And now, it's all just a shame
And I guess I was wrong

Is this the way it's really going down? Is this how we say goodbye? Should've known better when you came around (should've known better that you were gonna make me cry) That you were going to make me cry Now it's breaking my heart to watch you run around
'Cause I know that you're living a lie That's okay baby 'cause in time you will find

What goes around, goes around, goes around Comes all the way back around

Gick ut igår och även ikväll men har liksom inte kul. Alls. Är bara oerhört nere och alkohol gör inte saken bättre. Jag är inte intresserad av att festa. Orkar inte träffa andra människor. Orkar inte prata om det här eller något annat. Orkar inte tänka på något fastän allt jag tänker på är J. Jag vill bara få vara med honom igen men det går ju inte. Mitt liv är förstört. Mitt liv känns inte värt att leva.

Natten mellan dag 3 och 5 var hemsk. Vaknade hela tiden och kände hans doft från sänglakanen och tomheten från hans frånvaro och vetskapen om att vi aldrig mer kommer ligga sida vid sida.. Detta är ingen vanlig breakup även om dem också är svåra. Vi har levt ihop sen 2010. Vi har sovit med varandra i över 4 år. Det är som om någon bara slitit bort en del av mig. Jag känner mig inte hel. Känner mig inte ok alls. Vet inte vad jag ska svara på 'hur mår du idag', ja vad i helvete tror ni? Att jag skulle svara jo det är finemang eller? Jag bara gråter. Finns inget slut på det. Känns som att jag har en tung sten i bröstet. En kompis fick ut mig ikväll och det var jobbigt 85% av tiden. Tänkte bara på honom. Min älskade, underbara fina J. Jag saknar dig så mycket fastän det bara gått några dagar sen du gjorde slut. Fastän det bara var igår som du åkte och lämnade mig. Det känns som en evighet sen. Hur ska jag leva utan dig? Hur ska jag vara utan dig? Hur ska jag existera? Jag vill inte vara. Jag vill inte finnas. Jag orkar inte. Jag vill bara att du ångrar dig. Att du vill vara med mig igen.

Jag vill krama dig. Pussa dig. Hålla din hand. Känna din doft, din värme, din närvaro. Känna dig. Jag vill bara få vara med dig. Känna din kärlek. Höra dig viska att du älskar mig när vi somnar och vaknar. Jag vill ha tillbaka oss.

Detta är den svåraste dagen hittills. Det blir svårare per dag. Om det inte tar slut snart och stannar eller vänder så kommer jag inte klara mig ur det här.

Idag känner jag bara att jag inte orkar leva mer.
Det var hemskt att ta farväl eller vad man säger.. Och resten av dagen har varit ännu värre. Och nu på kvällen är smärtan obeskrivlig. Jag orkar faktiskt inte leva just nu.