Natten mellan dag 3 och 5 var hemsk. Vaknade hela tiden och kände hans doft från sänglakanen och tomheten från hans frånvaro och vetskapen om att vi aldrig mer kommer ligga sida vid sida.. Detta är ingen vanlig breakup även om dem också är svåra. Vi har levt ihop sen 2010. Vi har sovit med varandra i över 4 år. Det är som om någon bara slitit bort en del av mig. Jag känner mig inte hel. Känner mig inte ok alls. Vet inte vad jag ska svara på 'hur mår du idag', ja vad i helvete tror ni? Att jag skulle svara jo det är finemang eller? Jag bara gråter. Finns inget slut på det. Känns som att jag har en tung sten i bröstet. En kompis fick ut mig ikväll och det var jobbigt 85% av tiden. Tänkte bara på honom. Min älskade, underbara fina J. Jag saknar dig så mycket fastän det bara gått några dagar sen du gjorde slut. Fastän det bara var igår som du åkte och lämnade mig. Det känns som en evighet sen. Hur ska jag leva utan dig? Hur ska jag vara utan dig? Hur ska jag existera? Jag vill inte vara. Jag vill inte finnas. Jag orkar inte. Jag vill bara att du ångrar dig. Att du vill vara med mig igen.

Jag vill krama dig. Pussa dig. Hålla din hand. Känna din doft, din värme, din närvaro. Känna dig. Jag vill bara få vara med dig. Känna din kärlek. Höra dig viska att du älskar mig när vi somnar och vaknar. Jag vill ha tillbaka oss.

Detta är den svåraste dagen hittills. Det blir svårare per dag. Om det inte tar slut snart och stannar eller vänder så kommer jag inte klara mig ur det här.