Hej! I fredags kl 04 väckte min pojkvän, eller ja numera ex, mig och gjorde slut. Vi har inte bråkat, inte träffat någon annan, ingenting. Det kom helt oförberett, vi har varit tillsammans sen 2008 och levt ihop sen 2010. Jag förstår ingenting. Jag trodde detta var mannen i mitt liv, mannen jag skulle dela resten av mitt liv med, mannen jag skulle åldras med, mannen jag skulle få barn med, mannen jag skulle gifta mig med. Jag har inte fått någon som helst signal om att han inte skulle känna detsamma. För fyra veckor sen sa han hur mkt han älskade mig och hur kär han var. För tre veckor sen gav han mig en iPad air som någon slags kärleksförklaring. Ingen såg det komma. Inte jag, inte vänner och familj.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Hur jag ska gå vidare. Hur? Jag har förlorat min bästa vän, min pojkvän, min sambo, mitt hem, mitt liv helt enkelt. 6 år bara borta. 6 år. Vad ska jag göra nu? Hur ska jag inte kunna somna med honom, vakna bredvid honom, ringa honom, krama honom, kyssa honom, bara vara med honom... Hur ska jag inte kunna allt det här mer? Jag älskar honom helt sjukt mycket. jag vill kräkas när jag tänker på honom med någon annan eller mig själv för den delen.. För i min värld är det vi två. Inte vi isär. Jag kan inte förklara.. Jag kan inte beskriva känslan av att packa mina saker och veta att inom ett par dagar kommer allt det här vara slut på riktigt. Jag har gått ner 4kg på 4 dagar, är det ens möjligt? Tydligen.. Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag klarar inte av att vara vaken heller. Jag orkar inte prata med någon. jag orkar inte höra att det finns fler fiskar i sjön osv. Bara HÅLL KÄFTEN för det är inte det jag vill hörs och jag mår verkligen inte bättre av det heller. Jag vill vara med honom och ingen annan. Och det är fan inte bara något jag säger, det är så ett är. För annars hade jag inte varit med honom i 6 år. Jag hade inte som 20åring bestämt mig för att det är honom jag vill ha, vara med, är menad att varà med. Jag visste där och då när vi träffades att detta är min svan. Svanar träffar och har endast en partner hela livet. Han är mIn svan. Men tydligen är och var jag inte hans... Smärtan är brutal. Folk jämför denna typ av sorg med att någon dör. Jà, J AG dog. Hela jag är död. Jag är ett skal. Ett tomt jävla skal. Nej jag har ingen förklaring på varför, jag har inte direkt fått någon. På varför det är slut. Mest att det behövdes ensamtid, att det varit en jobbig tid när han hade problem på förra jobbet och att... ja, det är typ det. Hur fan ska jag kunna åka härifrån? Lämna mina nycklar? Lämna mitt liv med honom? Jag älskar ju honom, jag vill ju fortsätta vara med honom. Jag trodde aldrig det här skulle hända. Aldrig. Jag trodde vi hade det bra.

dag 1 av att inte veta hur fan jag ska överleva.